Min Avel

DSC_1121

 Första Charliebay-kullen 2003-06-17 

Abby, Spotty, Scotty, Adde, Arthur, Greta,

Abby dog i en olycka, Adde dog april 2014 av ålder , de andra lever fortfarande.

 

Att bedriva avel (uppfödning) är lätt, para två individer och du får en avkomma, som man sedan kan para ihop med enn annan individ och få fler avkommor. Man har avlat enligt naturens lagar.

Att bedriva avel på rätt sätt är mycket svårt. Man vill så gärna ha en valpkull i sin kennel och då kanske man inte alltid tänker på vad just den kombinationen kan "ställa till" .

Vad säger lagen om avel?

 24 § Djur får inte användas i avel om
1.
de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2.
de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom
3.
de är eller med stor sannolikhet är bärareav enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida
inte parning sker med individ som är konstaterats fri från motsvarande anlag.
4.
parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman.
5.
de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer.
6.
de saknar förmåga att föröka sig på naturligt sätt.
 
Vi kan inte veta om en hane eller tik är barare av en genetiskt överförbar sjukdom om det inte syns på individen.
Vi vill få fram hundar som mest liknar den för rasen beskrivna rasstandarden och då kanske man "missar " hälsans betydelse för rasens överlevnad. 
Det finns rekommendationer som utarbetats av Svenska Kennelklubben om hur avelsarbetet bör bedrivas för att inte belasta en ras med ärftliga sjukdomar.
Vi måste också avla på individer inom samma ras för att just den hundrasen skall fortleva, annars får vi blandrasavel.
Man hör ofta att blandrashundar är friskare än renrasiga hundar, det är en felaktighet som man gärna tar till sig för att försvara blandrasavel. Man dubblar inte på sjukdomar som förekommer i rasen. Och detta påstående kan ju vara riktigt om man VET vilka sjukdomar som hunden är anlagsbärare för. 
En blandrashund kan vara en mycket trevlig hund i alla bemärkelser men det görs inga undersökningar på blandrashundar för att konstatera om hunden har ärftliga sjukdomar.
                       DSC_1199
 
Min avelspolicy bygger på att ta till vara på rasens, King Charles Spanielns härliga mentalitet samtidigt som att fortsätta avel på vad jag vet FRISKA individer som  bäst motsvarar rastypen.
 
Jag kan genom den avel jag bedrivet sedan ett antal år lära mig för framtiden genom att titta bakåt på de individer jag använder i aveln.
 
Jag kan fråga mig till den tänkta valpen , hur är det med föräldrar och far/morföräldrar?
Vilka sjukdomar finns i den kombinationen jag tänker göra?
Hur gamla har de enstaka individerna blivit i den tänkta valpens stamtavla?
 
För att ta reda på om valparna  löper risk att i framtiden drabbas drabbas av de förekommande sjukdomarna som finns dokumenterade i rasen gör jag de undersökningar jag kan och som rekommenderas för King Charles Spaniel före den parning som jag planerar.
 
Min avelsstategi är att få King Charles Spaniel som den är med alla sina härliga egenskaper få fortleva. Jag är helt hängiven rasen och dess egenskaper.
 
Allt levande växter som djur kan drabbas av sjukdomar det vet vi inte minst bland oss människor.
Jag kan inte garantera att "mina hundar" förblir friska hela livet men jag kan garantera och lova att jag gör allt jag kan för att avla fram hundar som kan skänka glädje i många år framöver till sina lyckliga ägare. 
Jag är också ganska kräsen i mina val av valpköpare, jag vill känna trygghet att valpen hamnar i en familj där den hör hemma.
Jag känner ett ansvar för "min" valp. Det är en ras som skall behandlas med ödmjukhet och respekt.
 
DSC_1121
 
 
 
 
 
Diba 2
 
                                                      Lise-Lotte, Charlie Bay Kennel
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Är noslängden lösningen?

Jag är varken forskare, veterinär eller genetiker. Jag bedriver en kennel i liten skala.

Som uppfödare på en trubbnosig dvärghundras ( brachycefalisk, chondrodystrof), King Charles Spaniel, kan jag bara uttala mig om min egen erfarenhet av trubbnosar, och har ännu inte sett eller hört om något fall med hjärntumör.

Självklart skall friska individer , utgöra avelsmaterialet, men var skall vi begränsa veterinärundersökningar och provtagningar inför aveln? Naturligtvis skall vi inte bedriva avel på överdrifter utan hålla oss till rasstandarden, det är ju även enligt den hundarna på utställning skall premieras.

Vad kan vi förvänta oss om vi låter nosen eller halsen bli längre? Blir raserna sundare och friskare då?

Som uppfödare blir man minst sagt snurrig. Hur säger man stopp till naturen, hit men inte längre. Vad gör vi med de individer som får för lång nos? Vi har en rasstandard som vi vill följa samtidigt som vi vill ha friska sunda hundar. 

 Skall vi inte ha trubbnosar kvar enligt forskarna? För vi uppfödare kan ju inte tolka detta på annat sätt än att man menar att med brachycefali följer en rad sjukdomar som utgör hälsorisker för raserna. Hur skall vi försvara våra raser i framtiden för valpköpare?

 Jag vill inte tro att brachycefala raser procentuellt sett är behäftade med fler sjukdomar fel och brister än andra raser. 

  Många av de trubbnosiga raserna är väldigt gamla, flera hundra år till och med tusentals år. Tyvärr finns det inte så mycket dokumenterat  så långt tillbaka i tiden, men jag tror inte att  raserna överhuvudtaget skulle överlevt så länge om brahycefali utgör så stor hälsorisk, med andningsproblem,  hjärntumörer, syringomyelia osv. 

 Det finns en anpassning , en evolution, en utveckling där livet anpassas efter förutsättningarna. 

 Det är inte bara trubbnosar som avviker från urhunden/ vargen utan allt från de stora högbenta raserna till de allra minsta. Pekingese är en av de hundraser som står genetiskt närmast gråvargen enligt deras RAS. 

 

Vi uppfödare gör så gott vi kan med vår hundavel.

Låt oss behålla mångfalden och charmen med de olika raserna. 

Låt oss behålla våra underbara trubbnosar 

 

Lise-Lotte Persson

Charlie Bay Kennel